Kvinnlig gudaväsen i norr

av Nauð Vanarot

För länge sen, före vår senaste istid, var Hel den Stora Modern för människorna här i Skandinavien. I Völvans spådom, som nedtecknades på fornnordiska under talet, beskrivs skapelsen så här:
Ar var (H)alda
Það er ekki var
var-a sand né sær
né svalar unnir;
jörð fanns æva
né upphiminn,
gap var ginnunga,
en gras hvergi.

I Hel, den gömda Gudinnan i Nordisk mytologi översätter Gunnel och Göran Liljeroth den första raden till:
I begynnelsen var (H)alda.
De menar att ”(H)alda är synonym för Hel (El – Al – Hil o.s.v.). Om man betänker att detta namn existerat i kanske år, så har det under denna långa tid genomgått vokalglidningar och förändringar.”
Sen fortsätter Völvans spådom med att det varken fanns sand, sjö, jord eller himlavalv och där överensstämmer Liljeroths översättning med de mer vanliga översättningarna (t ex Brate och Collinder). Det som fanns var ginnungagap. Ginnungagap översätts av Collinder som omätligt gap och av Brate som gapande svalg. Ordagrant översatt, enligt Liljeroth, betyder ginnungagap skapelse-håla. ”Från Aldas sköte danades så allt som ingick i vår världs skapelse. På två rader beskriver Valan (annat uttryck för Völva) det s

  • kvinnlig gudaväsen i norr

    • The Role of Women in the Viking Age

    The Viking Age, often synonymous with powerful seafaring warriors, also holds a fascinating legacy of mystical women who wielded significant influence within their communities. Women, especially those identified as völur (plural of völva), played central roles in the spiritual and ritual lives of the Norse people. These female seers and sorceresses were revered, and their importance is embedded within Old Norse literature, archeological findings, and pre-Christian rituals.

    The Power and Role of the Völva

    The völva was not merely a woman but a highly respected ritual specialist. In the Viking Age, völur were known for their skills in seiðr—a type of sorcery or divination often used to foresee the future or influence events. Unlike contemporary beliefs, which are predominantly influenced by Roman and Eastern systems, Viking Age sorcery was deeply embedded in animistic and polytheistic principles. Völur were believed to possess a unique connection to the supernatural, operating in spaces where human and divine intersected.

    Sorcery and Ritual: Mystical Practices of the Völva

    Old Norse texts, like the Eiríks Saga Rauða, provide detailed acco

    Diser

    Diser (en dis (även disa) i obestämdsingularform, disen (även disan) inom bestämdsingularform) fanns i skandinavisk mytologi enstaka grupp kvinnliga gudaväsen.

    Namnet "dis" existerar svårtolkat, dock betecknar inom de flesta fall enstaka eller flera gudomliga kvinnor. Jordiska kvinnor kunde bära namn sammansatta med -dis, som Odensdisa, Freydis samt Hjördis. Diserna kunde existera både välmenande och ondskefulla. I ett isländsk kortsaga (tåt) dödar nio svarta diser enstaka ung man, medan dem nio vita diser likt skyndat mot hans undsättning inte hinner fram inom tid. Berättelsen har tolkats som kampen mellan den forna tro och kristendomen.[1]

    Diserna hade en eget offer som kallades disablot. inom de isländska sagorna omtalas att dessa ägde lokal på hösten, som detta berättas inom Egil Skallagrimsons saga, Viga-Glums saga samt Gisle Sursons saga. Detta blot sammanföll sannolikt tillsammans med ett höstligt offer samt ölgille mot Frej. Öldrickandet levde kvar efter kristnandet, men då skulle inledande skålen riktas till Kristus och jungfru Maria, till att dem skulle ge ett gott (nästa) år.[2]

    I Svealand firades Disablotet angående våren inom samband tillsammans med Distingsmarknaden. Den mest kända hölls inom Uppsala beneath vårvintern.[