Lägre djur

Lägre primater (Strepsirrhini) existerar en underordning till primaterna. Den omfattar de flesta av dem arter vilket tidigare räknades som halvapor, dock ej spökdjuren vilket istället hör till underordningen högre primater (Haplorhini).^[1] för att spökdjuren demonstrerat sig existera närmare släkt med högre än tillsammans med lägre primater gör för att begreppet "halvapor" är parafyletiskt och ej längre används i seriösa sammanhang.

Allmänt

Med släktet musmakier (Microcebus) innehåller underordningen de minsta primaterna. Några individer inom släktet blir bara 9&#;cm långa (huvud och bål) och cirka 30&#;g tunga. Andra lägre primater existerar likaså små eller medelstora. Den största nu levande arten existerar indrin (Indri indri) tillsammans med en kroppslängd (huvud samt bål) upp till 72&#;cm (85 i enlighet med annan källa) och ett vikt upp till 9,5&#;kg. Arter från det utdöda släktet Megaladapis var uppskattningsvis 45 mot 85&#;kg tunga.^[2]

I motsats mot underordningen Haplorhini är tillhörande näsan kammare hos arter inom denna djurgrupp fuktig vid grund från många körtlar vid nässkiljeväggen (rhinarium).^[2] Därför är deras luktsinne förbättrad utvecklat. Dessutom är deras tumme ej så klart motsättlig

Extremiteterna

Skelettet kan indelas i ett axialskelett och ett extremitskelett. Axialskelettet består av tre stora enheter: ryggrad, bröstben och revben. Extremitetskelettet omfattar skulder- och bäckengördeln samt extremiteterna. Hos en del grupper finns på skuldergördeln ett nyckelben (clavicula). Det finns hos alla lägre däggdjursformer och är betydelsefullt genom att det tillåter en avsevärd rörelsefrihet i olika riktningar för de främre extremiteterna. Hos mer specialiserade former är nyckelbenet ofta kraftigt reducerat, eller saknas helt. Det gäller djur som behöver utföra långa rörelser med frambenen, framåt och bakåt i kroppens längdriktning, dvs. alla djur som måste springa snabbt.

Kroppsformen hos däggdjuren varierar kraftigt och står naturligtvis i relation till olika typer av levnadssätt. Extremiteterna har, fastän de härstammar från en gemensam "prototyp", utvecklats på olika sätt i relation till varierande rörelsesätt och på motsvarande vis har formen hos och antalet ben som bygger upp lemmarna förändrats.

Den övervägande majoriteten av alla däggdjur är landlevande (terrestra). Hos dessa kan man lätt urskilja olika utvecklingar av hur fötterna är byggda. Den me

Primater

Primater (Primates), av Linné även kallade herredjur, är en ordning i djurklassendäggdjur. Namnet kommer från latinetsprimus, 'den främste'.^[1] I dag indelas ordningen primater i två underordningar, Strepsirrhini och Haplorrhini. Till den senare underordningen räknas alla människoapor (Hominidae) som även innefattar människan (Homo sapiens).

Den tidigare indelningen i apor och halvapor, är föråldrad, och används inte längre i vetenskapliga sammanhang.^[2] Aporna utgör fortfarande en giltig grupp, Anthropoidea, men halvaporna är parafyletiska.

Systematik

[redigera | redigera wikitext]

Primaterna tillhör inom däggdjuren överordningen Euarchontoglires. Detta fastslogs genom undersökningar av primaternas genetiska och molekylära egenskaper. Primaternas närmaste släktingar är ordningen pälsfladdrare (Dermoptera). Spetsekorrar (Scandentia) som tidigare också räknades till primaterna har likheter i skallens byggnad och i levnadssättet, men dessa egenskaper gäller troligtvis för alla däggdjur eller har uppkommit på grund av konvergent utveckling och därför räknas spetsekorrarna som en egen ordning i samma överordning.^[3]

Underordningar och familjer

[redi